En bloggresa på nätet börjar nu

Det brusar av minnen från ett långt liv i backspegeln, 76 långa äventyrsfyllda år.
Har arbetat i teknikens spjutspetsar fram till min pension och nu klamrar jag mig fast så gott det går med litteratur, föredrag, industribesök och framför allt webben. Nu är jag påläst om bland annat hybridbilar, och just nu elcyklar i Kina. Mer om det senare.

Börjar med några begrepp och paradoxer:

Ett dubbeltydigt begrepp har jag gett en tredje betydelse.
"Flotta rumpan"
Efter en lång vinter kom vår och islossning och flottarna kunde till slut börja uppströms och rensa stränderna från timmer, och "flotta rumpan" ner mot älvmynningen och sågverken.
Nästan alla har väl känt uppgivenheten inför all bråte en avliden nära samlat på sig. Det skall man hantera mitt i sorgearbetet dessutom.
Då tänker man, att det skall inte belasta mina anhöriga. Jag skall kasta och slänga, rensa ut i tid. Det har jag gett begreppet "flotta rumpan" . Det begreppet lever jag med dagligen, men vad svårt det är.

Det där att vara chef: Min fru och jag är inte överens om vem som skapade begreppet:, hon eller jag:
"Tag ett eget initiativ och gör som jag säjer",
men det satt upptejpat lite varstans på Volvo, där jag haft hela min yrkesverksamma tid.

Min kris på Volvo åren före Renaultaffären stämmer bra med följande:
Jag hörde en röst ur kaos som sa, le och var glad. Det kunde va värre.
Och jag log och var glad och det blev värre.
Det var en obalans, speciellt i mitten av åttiotalet mellan behov och möjligheter att använda datoriserade processer inom industrin och tre, fyra chefsnivåer saknade elementär kompetens om datorer. Det blev en massa parabolbeslut, som studsade ut i obestämd riktning. Kaoset varade i ett decenium. Med den snabba utvecklingen på IT-sidan kom möjligheterna, men det var delvis efter min tid. Enligt en fd koncernchef dubblades värdet på Volvo PV till 50 miljarder under de få åren mellan Renault och Ford. I mina debattartiklar hävdade jag envetet att affären med Renault låg fel i tiden. Alla bilföretag hade nog av sina stora, interna problem med omställningen till fungerande IT-processer. Då kändes allt bråk om Renault var rätt partner, allt bråk om den gyllene aktien och allt bråk och alla maktkamper som kom i dagen som.... fel fokusering. Så tyckte även en stark opinion internt på Volvo och så blev det.

Det sista och viktigaste begreppet:
Alla dagar som kom och gick, inte visste jag att det var livet.
Det är lätt att säga att man skall vara rädd om de dagar man fått sig tilldelade.
Men vad svårt det är att göra något bra av precis varje dag. Det finns så många måsten, så mycket mediabrus, så mycket underhåll av kropp och själ och inte minst underhåll av alla komplicerade prylar som man gjort sig beroende av.
Kasta sig ut i cyberrymden och ödsla tid på att skriva en blogg, är det bra
Det blir ingen dagbok. Det blir sporadiska tankar lite då och då.
Resan börjar nu.