Ryktet om att Volvo/Renault skall köpa tillbaks Volvo PV känns med magkänsla på något sätt rätt den här gången. Siffran 70 miljarder är säkert tagen ur luften, en uppräkning av de 50 miljarder Ford betalade med hänsyn till inflation.
Jag fick chansen att göra min stämma hörd i GP och Dagens Industri och var den som först och mest envetet hävdade att Renaultaffären låg fel i tiden. Sedan kom de tunga namnen, som verkligen betydde något Frisinger och Malmros. Själv blev jag utsatt för ett beordrat personangrepp, som DI tvingade mig bemöta med en timmes varsel. Det var ett lågvattenmärke, som visade hur desperata de sista lojala högre cheferna kände sig, de/den som försvarade affären.
Tror de flesta tyckte upplösningen blev bra. Volvo fick en ny ledning med industriell kompetens. PG Gyllenhammar fick en ny karriär inom den internationella media och försäkringsvärlden. Alla bilindustrier hade problem med övergången till datoriserade processer under ett kritiskt decennium. Volvo gav monopolföretaget inom IT för stort svängrum och PV saknade en bra industriell ledning och kunde ha hanterat denna kritiska period bättre. Men ingen av de svaga länkarna i ledningen blev uthängd. Nästan alla blev snarare belönade på olika sätt
Försäljningen till Ford gav resten av Volvo muskler att växa sig internationellt starka inom flera branscher. Volvo PV:s tid under Ford rosas inte precis av de anställda, men facit säger att företaget gått bra.
Bilindustrin är slutligen helt datoriserad. Bilar utvecklas och tillverkas med hjälp av hundratals större processer och tusentals delprocesser. Jag har ingen uppfattning om hur stor andel av processerna som kan köpas av tredje part och hur många som måste utvecklas internt inom de kluster av bilkoncerner som bildas och förändras kontinuerligt. Det avgör om ett mindre företag kan klara sig genom att köpa sig, sina processer eller om nya bilindustrier kan växa sig starka på kort tid i speciellt låglöneländer.
Nya teknologier, nämner bara en av många, hybridbilar kräver radikalt nya processer: GM:s högste chef påpekade att bilindustrin står inför svåra strategiska val, utvecklingen spretar åt alla håll.
Vid Renaultaffären hade jag genom den pågående datoriseringen bättre insyn i arbetsprocesserna än kanske någon annan på Volvo PV. Nu när jag läser facklitteratur, söker information på webben, får lite muntlig information befinner jag mig i samma informationsdimma som huvuddelen av företagets ledning, bilanalytiker, experter, ekonomer, och journalister.
Jag har ingen aning om en ny affär ligger rätt i tiden. Besserwissers kommer att påpeka att Volvo PV behöver Renaults småbilar för att möta politiska krav på en lägre medelförbrukning per producerad bil. Andra kommer att påpeka en massa annat trivialt eller snusförnuftigt. Det avstår jag ifrån. Jag säger hellre att jag har ingen säker uppfattning, men spännande är det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar