Två hål i väggen-två hål i berget

Vattenfall symboliserade, ”el till alla”, med ”två hål i väggen”.

Den andra rättigheten är en infrastruktur i samhället för att kunna förflytta sig geografiskt.
Man ska kunna gå, cykla, åka rullstol, åka hiss, bil, buss, tåg, flyg, båt efter eget val.
Jag är tidvis ett hot mot klimatet både som elmissbrukare, vägmissbrukare och flygmissbrukare.

Vägverket har kortat av vår, väg mellan Kungälv och Hamburgsund varje år, som mest med Uddevallabron, över en mil kortare. Då kör vi oftare och fortare mellan våra två hus och håller varmt i båda. Det är lätt att ange vägen till Hamburgsund. Kör motorvägen tills du ser ”två hål i berget”. Sväng av innan.

Vår gemensamma rätt till vägnätet är begränsad till fordon som är 2.5 meter breda och 4,5 meter höga. Med två filer och spelrum blir minimikravet två fyrtio kvadratmeter stora hål i berg, grus, lera eller vatten. Lika gigantiska blir de broar som byggs, och lika stora blir tunnlarna för tåg.

De råder en tunnelfeber i Sverige och ett tunnelseende i beslutsprocesserna. Tunnelseende därför att belutsfattarna bara ser ett alternativ, en tunnel som skall finansieras. Varje projekt kostar ett antal miljarder. Det är mångåriga långa njutningsfyllda beslutsprocesser, där kapitalstarka intressenter är inblandade. Åren går, men till slut kommer finalen, den stora invigningsfesten och dags för nästa tunnelprojekt. I Göteborg behövde man desperat en tunnel till under älven och byggde därför en tunnel längs älven. Därmed säkrade man behovet av en tunnel till och kunde i lugn och ro lobba för en tredje, järnvägstunneln under staden.

Kalle Knäppskalle såg att Boliden fraktade malm på transportband. De flesta personbilar går in genom en garageport på sex kvadratmeter. Kunde inte dessa bilar få köra upp på ett transortband som gick med trettio km i timmen i en minitunnel under älven. Den skulle klara 3000 bilar i timmen. Ingen risk att bilar stannar, inga avgaser, ingen stress. Bara köra upp på bandet och av åker man av bara farten.

Det går aldrig att klara en biltät infrastruktur i större städer. Det gäller oavsett hur många tunnlar man bygger. Det måste till konstruktiva lösningar, som bra bredband, bra köpsajter, bra TV-program, mera distansjobb, allt som håller folk hemma. Den ultimata lösningen är tillräckligt stora och höga hus som innehåller allt folk behöver. Då finns det bara klimatvänlig kollektivtrafik att välja på, dvs snabba hissar.

Kajsa Knäppskalle undrade varför man inte kan ha horisontella hissar. Tror hon menade det man förr kallade spårtaxi. Hon vill åka i sidled, som på en parksoffa med ett panorama fönster framför sig, helst genom vackra miljöer, Botaniska trädgården, Slottskogen, längs hamnen upp över Älvsborgsbron, förbi Eriksberg, Lindholmen, stryka förbi Backaplan över Göta Älvbron, förbi Centralen, genom Trädgårdsföreningen över Heden till Scandinavium till Liseberg, upp över Chalmers vidare till Sahlgrenska och så Botaniska igen Överallt skall det vara vackra vyer och blommande trädgårdar. Kajsa Knäppskalle tror inte på tunnlar, men visst kan hon åka i ett tunnelrör under älven om det behövs.

När andra säger ”jag tar bilen” eller jag tar bussen, spårvagnen, så säger Kajsa ”jag har tid att njuta av livet. Jag tar soffan”.