Despoter, ledare och chefer, del 1

Nu ger jag mig in på minerat område. Hunters och ledarskapskonsulter försörjer sig på triviala ordströmmar där jag begränsar mig till….att vara kommunikativ. Jag hör vad du säjer, men jag förstår inte vad du menar.

Bokias bokklubb, köp en bok och läs många, snål, sniken eller närig, jag läser många. Flera har på senare tid handlat om krigsherrar och despoter. Likaså på bokrea dras jag till tjocka böcker med historisk substans och ser dem som mer köpvärda.

Nu har jag nyligen läst böcker om Alexander den store, om Hannibal, om romerska kejsare, om Napoleon, Potemkin, Stalin och nu Saddam Hussein.

Den nya säljande trenden verkar vara att skapa romanhjältar, där författaren ger läsaren detaljrika vardagsscener och beskriver hur huvudpersonen, tänker, talar, umgås, färdas, äter, sover och älskar. Även om man förnuftsmässigt inser, att det där har författaren ingen aning om, tar man det till sig. Beskrivningarna är allmängiltiga och passar med lite fantasi in på ledare och chefer jag upplevt på Volvo under årens lopp. I båda fallen har man facit. Det här hände. När det gäller romanernas despoter blir det våldsamma kast mellan mysgubbe och massmördare. På Volvo är kasten i mikroskala, men det kan vara nog så dramatiskt för de eller den som drabbas.

Det är makro och mikroskala hela tiden. "Vår store älskade ledare/ kontra en fruktad och hatad tyrann"… i media "populär, beundrad, upphöjd ledare/ kontra fruktad, men inte tyrann, bara egotrippat blindstyre som värst. I makro välter man statyer, i mikro omvärderar man. Oavsett om det är media som ledaren kan styra eller bara påverka skapas en mediaskugga under ledaren, som är svår att tränga igenom. När en kemiingenjör på Volvo (hade sagt upp sig) öppet kritiserade PG Gyllenhammar i en debattartikel i GP var det som en bomb slog ner. Hur var detta möjligt, dessutom i GP. Kritisera ledare är i vissa länder förenat med livsfara. I svenskt näringsliv är det så sällsynt, att en anställd kritiserar sin ledare i media, att man kan säga att det inte existerar.

Egotrippat blindstyre är ett bra självförklarande begrepp. Det verkar som om alla ledare som bygger maktstrukturer förr eller senare hamnar i en informationsdimma, där mycket av de visioner och den energi som varit riktad utåt vänds mot det egna jagets bästa.

I del 2 skall jag beröra erfarenheter av hur informations dimman uppstår.

(Det dröjer för jag skall åka bort någon vecka.)